Jag blir så arg och frustrerad när de jag håller så kära blir utsatta för rena rama trakasserierna. Vilken del av uppsagt kontaktskap är svårt att förstå och varför ska man då fortsätta att sprida ledsamheter och ångest, vad uppnår man med det? Vissa handlingar här i livet är omöjliga att förlåta och en totalt förstörd grundtrygghet är en av dem. Personen/personerna ifråga har inte ett dugg mer att hämta hos mig, i mina ögon existerar de inte och jag kommer aldrig förlåta det som skett med de jag älskar mest. Det är inte min grej att lägga ut sådana här känslor på nätet för allmänhetens ögon, men jag blir som sagt så frustrerad och arg.
Jag skriver för övrigt på C-uppsatsen, men det går med myrsteg och jag betvivlar att jag kommer att bli klar innan bröllopet eller ens innan sommaren är slut. Jag får helt enkelt ta det när det kommer och när min inspiration behagar dyka upp igen. Idag blir det tur till Landvetter och hämta en solbränd bonus-pappa.
/Sigrunsdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar